Platons hemliga akademi vari man lärde ut förolämpningens ädla konst

– Jag vill lära mig konsten, sa vattenbäraren

Platon nickade.

– Ställ dig där borta med dom andra.

Vattenbäraren, vars namn var Kryptokropolis, linkade lydigt bort till gårdsplanens bakre del. Platon började med att harkla sig. Han var en ytterst ful man och dessutom känd för att kräva vissa tjänster av sina små rekryter.

– Jasså, du vill lära dig konsten. Kan du säga mig, Kryptokropolis, hur du bäst ger din politiska motståndare en verbal pungspark så att han går i däck, tappar andan helt enkelt?

– Vattenbäraren såg sig osäkert omkring. Detta hade han inte väntat sig på sin första dag på den hemliga akademin.

– Eh ... ?

– Kan du prata lite högre Kryptokropolis. Jag är en gammal man och hör ganska dåligt

Ja, men din gamla hängpitt är i alla fall obehagligt ungdomlig i alla fall, tänkte Kryptokropolis. Högt sa han:

– Du är en gammal potatis.

– Förlåt, sa du potatis? Här lär vi oss inte att laga mat utan att förolämpa folk.

Nu gav sig Platon in på en lång harang om smädelsens olika retoriska former. Under denna utläggning började Kryptokropolis känna en viss smärta i bakdelen. Under natten hade Platon nämligen behandlat Kryptokropolis ganska omilt. I själva verket hade Platon antagit Kryptokropolis enbart för hans aptitliga lilla bakdels skull. Hans intellekt hade han mycket lite till övers för. I själva verket betraktade han honom som ett dumhuvud som han kunde sätta på när andan föll på.

Ju mer Kryptokropolis lyssnade till denne självupptagne lille stjärtknullare, desto större önskan kände han att skära av hans förbannade pungkulor och spika upp dom på stadsporten. I sin uppflammande ilska kände han plötsligt hur förolämpningens underbara källsprång strömmade upp i hans strupe.

Platon blev nu medveten om att han inte längre stod i centrum för sina elevers uppmärksamhet. Vattenbäraren tog nu till orda.

– Ditt satans brinnande rövhål. Vet du vad det är som uppblåst, fult och snart kommer få sitt livs överraskning!?

– Nej, kved Platon

– Jag trodde du var filosof? sa vattenbäraren

– Jag vill ha ett glas vatten, pep Platon

– Jag tar härmed namnet Aristoteles och nu täkter jag sätta P för ditt jävla svammel om vänskaplig kärlek och allt det där. Det finns ingen sån kärlek! Kärlek är som en påle köttet! Fattar du!

Aristoteles vände sig nu mot de övriga.

– Har jag inte rätt i att kärlek gör ont?

Lärjungarna kände på sina ömmande bakar och mumlade instämmande

Platon bands nu fast vid ett träd samtidigt som luften började eka av muntra hammarslag. En stor påle skulle spetsas och glödgas. En känsla av att luften var lättare att andas och att något ruttet hade avlägsnats fyllde sinnena.

– Okej, ditt ynkliga lilla ollon till filosof! ropade Kryptopolis Är du beredd på en riktig praktisk förolämpning?

Så slutade Platons dagar och så började Aristoteles första dag som lärare på den hemliga akademin för förolämpningar i Aten.

Poeten

A: – Allt passar ihop med allt

B: – Jasså?

A: – Nej, jag menar att alla ord passar ihop med alla andra ord

B: – Det där låter ju inte helt glasklart

A: – Jo till exempel Peppar, papper och pralin

B: – Ja?

A: – Dom passar ihop. Dom är legobitar

B: – Är dom?

A: – Det blir en dikt

B: – Jaha?

A: – När jag skriver dom orden och du sedan läser dom, så kommer du skapa en förbindelse mellan dom orden eftersom vi så att säga är sådana

B: – Du menar att om jag skriver tre ord som till exempel prutta patte och Petter-Nicklas så är det automatiskt dikt eftersom alla innerst inne är poeter?

A: – Nej, nej. Jag menar, det skapas en illusion av att det finns ett samband

B: – Verkligen?

A: – Är det inte fantastiskt?

B: – Jo, mycket tankeväckande.

A: – Allt passar ihop, vi kan göra vad som helst med orden.

B: – Visst. Apropå det har du skrivit ut rapporten?

A: – Jag skulle hellre vilja tala om orden och hur dom hänger ihop

B: – Hursomhelst, rapporten är viktig. Vi håller ju på att sammanställa en slags manual över olika situationer.

A: – Ordens oerhörda magnetism!

B: – Till exempel om någon vill mörda dig för att du så att säga vänstrat lite; knullat lite grann, så där i förbifarten …

A: – Pussel, allt är ett pussel

B: – … Hur gör man då? Det tror jag många människor är rätt intresserade av.

A: – Måne, dimma, synaps. Vilken underbar kombination av ord.

B: – Eller om din älskare vill ansluta dig till eluttaget för att pigga upp sig. Vem ska man ringa då?

A: – Negligéer; kvinnobakar bakom slöjor av chiffong ...

B: – Eller om kronofogden är efter dig samtidigt som du sitter på krogen och super, hur ska man göra då ... för att undslippa kravet på att göra rätt för sig

A: – Bak bak bak. Tatte tatte tutte. Hör du inte hur det vibrerar? Hur tingen sjunger!

B: – En annan sak som folk i allmänhet är intresserade av är våldsamma människor som envisas med att ta kroppsförstorande droger. Ett stort problem, mycket stort och allmänt

A: – Baken, slöjan, skymten av baken bakom slöjan. Ack du framstjärt!

B: – Kamphundar som in injiceras med GHB är också ett stort gissel för samhället

A: – Frambak, braka och knaka.

B: – Vi behöver producera en manual som kan delas ut i hushållen. Ett massutskick för att informera om sådana olägenheter.

A: – Bakmaskin. Hushållsnära tjänster. Inspicient. Konsument. Rim och reson och fason. Ack du bak. Jag frambär mitt offer till din ära. Rökelser frambär jag och myrra

B: – Vi måste informera om riskerna med det moderna levnadssättet

A: – Ofelia, din bak brakar. Hamlet din fader har tarmvred ... han är vred och vriden

B: – När kan jag förvänta mig rapporten?

A: – Din fader Hamlet har gått upp rök. Nu återstår bara Ofelia och hennes satans brakande. Vem brakade mig? Vem bland änglars skara brakade?

B: – Rapporten, ditt psykfall!

A: – Någon har förlagt en brak. Hon letar efter denna brak.

B: – Har du tagit din medicin idag?

A: – Visst. Braken är förlagd.

B: – När kan vi förvänta oss den?

A: – Snart tror jag. Ofelia, vem har besudlat din bak med sitt knak?

B: – Du får till på fredag på dig ...

A: – Ett brakande och ett knakande ...

B: – Sedan tänker jag ordna så att dina papper ... ändras ...

A: – Ack Hamlet. Din fader haver brakat

B: – Dom kommer slutgiltigt ändras om du inte kommer in med rapporten. Det ska jag bli man för!

A: – Självklart. Jag förstår dig precis. Danmark detta stinkande hål. Hamlet, min son, känner du icke lukten av detta smygbrakande?

B: – Då säger vi fredag då?

A: – Visst

B: – Och du glömmer inte din medicin?

A: – Det är något sjukt ...

B: – Eller hur, det gör du väl inte?

A: – Det är något sjukt ... Nej, nej, nej. Jag kommer ihåg den om bara ... Ofelia, din bakdel har delats, Hamlets fader är vreden

B: – Bra. Då säger vi det. Rapporten på fredag, och du tar din medicin

A: – Hamlet, din faders vålnad har tarmvred. Medicin medicin medesamma ... en stank ... ett brakande ... när var det nu du sa ... var det fredag eller?