nihilisten

Nihilisten


a)

säg det till mitt ansikte

    att jag inte kan använda ordet

säg det till mitt svärd

        att jag inte kan använda ordet

    säg det till mitt ord

att jag inte kan använda mitt svärd

       säg det till mina ballar

             att du överhuvudtaget kan tala

 

b)

 

Kära barn

   vi har samlats här idag

för att tala om Ingenting

  Ingenting är ämnet för denna lektion

Ingenting är grunden

   ni kommer från Ingenting

        är på väg till Ingenting

Ingenting är början

   Ingenting är slutet

detta är det första och enda ämnet

det övriga är bara en tillfällig förströelse

  ett komplett lurendrejeri

      viket ni tids nog inser

vi har profilerat oss på Intetheten

    i denna skola

Intetheten

     är vår profil

             vår konkurrensfördel

och är det så att våra referenser inte räcker

     så skall vi låta er skåda Intets rike

           med denna slipade yxa

 som talar sanning

      i motsats till era billiga brödknivar

  som tvångsmässigt ljuger

              om allting

                       alltid

De Köttätande Myrornas Dilemma

Det var en gång ett gäng köttätande myror som hade trillat ner i en grop. De förmådde inte ta sig upp ur denna grop eftersom dess sidor var hala. Det var en problematisk situation på många sätt; soldatmyror blir nämligen extremt ilskna av att tryckas ihop på en sådan liten yta.

För att ytterligare försvåra förvärra och så att säga fördjupa myrornas predikament, så var just dessa myror ytterst neurotiska. Jag menar inte att dom var HELT neurotiska eller att dom ALLTID var det utan just ytterst neurotiska på vissa begränsade men likafullt mycket framträdande sätt.

Thorstein hade till exempel ovanan att alltid suga på en viss kroppsdel, motsvarigheten till människans tå I övrigt var han rar och fin på alla sätt och vis. Nu var det så att Thorsteins tåsugande hade en starkt icke-dämpande effekt på myran Ragnvalds återkommande behov av att drämma myra Skule i skallen med ett eller annat tillhygge. Detta i sin tur provocerade förståeligt nog Skule som då kunde få vredesanfall och bli helt oregerlig. Så var det Evert, som oss emellan sagt inte hade några speciella drag, bortsett från att oupphörligen sände ut dofter (om han hade varit människa hade vi sagt "släppa väder).

Nåväl. En dag kom en myra med det ovanliga namnet Dug och tittade ner i gropen

– Hör ni grabbar. Det fattas några vid stacken. Det är ett hål som behöver fixas.

– Ja? hördes nu unisont nerifrån gropen

– Jag skulle hälsa från Drottning Myrna. Hon undrar hur länge ni skall ligga i den här gropen och dröna.

Nu tog den temperamentsfulle Skule till orda.

– Dröna. Vi e fan inga jävla drönare. Vi e soldatmyror. Hälsa den där övergödda subban Myrna det.

– Så ja, så ja. Inte brösta sig nu. Då kommer vi med syran. Det vi undrar över, alltså vi i stacken, är hur länge ni tänker hålla på?

– Hålla på med vad, ditt satans jävla fladderarsle! skrek Skule

– Vi sitter ju fast. Fattar du det, ditt förbannade fläskansikte? skrek Vendela, en myra med ruskigt elak tunga.

Vid dessa ord strök Dug sig över sitt visserligen rätt stora men alls inte feta anlete. Han visste att han när som helst kunde beordra fram syran. Men å andra sidan behövdes det soldater till stacken. Lyckligtvis (alltså för myrorna i hålet) var han timid och inte så snar till vrede.

– Jag väljer att överse med den kommentaren. Men hur det nu är skulle jag vilja att ni så att säga lägger era misshälligheter åt sidan och ... ja helt enkelt hjälps åt att klättra upp ur gropen

– Det går inte, sa Thorstein

– Omöjlig, sa Ragnvald

– Hur fan ska jag kunna klättra upp när Everts fjärtar gör mig permanent yr? sa Vendela

– Och jag då, sa Tord, den där jävla Tule har ju tjöttat av mitt jävla huvud. Hur lätt är det att klättra utan huvud?

– Jag lägger mig inte i hur ni gör det. Men jag vill, att ni gör det, sa Dug vänligt men bestämt.

Myrorna begrundade detta. Man vet inte vem som föreslog det, antagligen den timide Evert, men hursomhelst hördes nu en röst ur gropen:

– Kan vi inte försöka att … ja, samarbeta lite?

Myrorna stod som förstenade av denna oerhörda, fullständigt brutala och samtidigt ovanliga, ja sjuka idé får man nog lov att säga.

– Visst, det låter bra. Men vem hade du tänkt skulle stå underst? sa Thorstein

– Det får bli fisen. Ingen vill stå under fisen, utropade Bertil.

– Visst. Toppen sa Evert. Kan inte Thorstein stå längst ner? Han är ju stor och stark. Jag tänker inte stå där. Hur fan ska jag komma upp då?

– Äh, vi hjälper dig, sa dom andra

– Ja det litar jag väldigt mycket på

De andra bedyrade nu med allvarliga röster sin pålitlighet, men Evert lät sig inte övertalas.

Hur det än var, och efter en ohyggligt lång tid av överläggningar och diskussioner fram och tillbaka, lyckades dom så småningom på cirkusmanér koordinera sig i form av en stege genom att den ena ställde sig ovanpå den andre.

Men nu anar ni kanske kära publik att detta inte kommer sluta väl. För plötsligt fick Thorstein tvångstanken att han omedelbart måste suga på sin tå. Då kunde inte heller Evert hålla sig utan släppte iväg ett kluster av riktigt otäcka fjärtar. Detta ledde till en dominoeffekt av ganska otrevliga ticks som omedelbart fortplantade sig. Kort sagt: Myrorna ramlade ihop i en slags gröt och denna gång var dom så att säga slutligen och evigen hopköttade, hoptråcklade och ihopfläskade.

Efter en tid kom Dug tillbaka till gropen. Han tittade ner i gropen. Det behövdes bara en kort blick för att förstå hur det var fatt.

– Sorry grabbar. Det här är inget personligt, men nu måste jag faktiskt ta fram syradunken. Han suckade, skruvade av locket och tömde sedan hela innehållet i dunken i gropen.

Dialog I

Patt-Lisa: – Ett sånt stort barn du är!

Ballefjongen: – Ja, det kan hända det

Patt-Lisa: – Tänker du aldrig ändra på dig?

Ballefjongen: – Njäe

Patt-Lisa: – Jaha, varför inte?

Ballefjongen: – För att jag inte vill

Patt-Lisa: – Men kanske en liten muta skulle få dig att …

Ballefjongen: – Njäe

Patt-Lisa: – Om du får knulla lite grann. Vill du då?

Ballefjongen: – Njäe

Patt-Lisa: – Vad vill du då?

Ballefjongen: – Äta upp dig [Gloffka!]

Dialog II

Börje: – Jag har inte tid med att bli kristen

Birger: - Vad menar du?

Börje: – Det tar för lång tid. Jag menar man måste ju fundera noga

Birger: - På vad?

Börje: – Allt möjligt. Treenigheten till exempel. Jag tycker den är besvärlig att förstå.

Birger: - Ok?

Börje: – Jag tycker den är ytterst besvärande och dubbeltydig, eller rättare sagt trippeltydig. Hur kan en vara tre?

Birger: - Ja det är väl en slags enighet i oenigheten

Börje: – Hur då?

Birger: - Ja, som att många bäckar små bildar en flod

Börje: – Vatten?

Birger: - Ja eller ta atomer som bildar ting

Börje: – Jag tycker inte ditt sätt att resonera löser min besvärlighet. Dessutom funderar jag på spikarna. Spikarna dom spikade upp Jesus med. Var dom av järn?

Birger: - Vaddå Järn?

Börje: – Ja, var dom det? Jag menar på den tiden fanns det väl inget jävla järn?

Birger: - Jag tror att järnåldern inföll någon gång på…

Börje: – Och vem rullade egentligen bort den där stora stenen?

Birger: - Vilken sten?

Börje: – Ja det där stenblocket som blockerade grottan eller vad det var

Birger: - Nu har du väl ändå fastnat?

Börje: – Ja, det klart jag fastnat. Det är ju precis det som är problemet.

Birger: - Om du vill du bli kristen så är det väl bara kliva in i närmsta kyrka och börja be. Svårare än så är det inte.

Börje: – Nej, det är just det. Jag vill inte bli det. Det är därför jag tar fasta på detaljerna för att hålla mig kvar på jorden. Jag menar, tror man på det där börjar man snart tro på troll och själavandring, kristaller och allt möjligt skit och då kan man verkligen hälsa hem.

Birger: - Ja du. Du har det besvärligt. Du tror inte att du eventuellt skulle behöva dig ett rejält skjut för att så att säga få ordning på kroppsvätskorna.

Börje: – Jag vill inte ha ordning. Allra minst på några vätskor. Jag skiter i vätskor, möjligtvis med undantag av vatten

Birger: - Ja, du kan ju börja med att döpa dig så blir det nog bra ska du se.

Börje: – Nej du. Det blir inget av med det. Jag tänker skaffa mig en intressant och krävande sjukdom

Birger: - Nu får du väl ge dig!

Börje: – Jag menar en sån som kräver omgivningens ständiga knäfall. Jag vill att dom ska tillbe min sjukdom, ja min genomruttenhet

Birger: - Ja rutten är du, ända in på benen

Börje: – Jag vill bli ännu ruttnare. Jag vill att mitt kött ska stinka och så vill jag bli smutsig. Jag vill att alla andra ska ständigt ska behöva oroa sig för mitt mående. Det tror jag kan bli roligt och bra.

Birger: – Det blir säkert jättekul. För min egen del tycker jag att du är rätt påfrestande redan nu. Vad tänker du skaffa dig för sjukdom om man får fråga?

Börje: – Tja, tyfus eller spetälska tycker jag skulle kunna vara passande. Det ska vara en riktigt otäck, så att jag kan kuva min omgivning. Jag vill göra deras liv till ett helvete. Det kommer roa mig … ytterst mycket

Birger: - Intressant

Börje: – Det finns dock en besvärlighet. Det måste vara en sjukdom som inte påverkar läsandet. Resten av biologin kan gärna få upphöra att fungera helt och hållet.

Birger: - Jaha vad sägs om sjuklig fetma?

Börje: – Tål att tänkas på

Birger: - Eller någon otrevlig hudsjukdom?

Börje: – Då måste jag klia mig och då kan jag inte läsa

Birger: - Struma då?

Börje: – Struma är bra. Struma är strålande. Lagom oestetiskt. Det ger min familj något att tänka på. Struma kommer skrämma skiten ur dom. Struma blir perfekt. Var kan man dra på sig struma?

Birger: - Ja, i någon flod tror jag

Börje: – Vilken som helst?

Birger: - Nja, i Asien tror jag

Börje: – Bra, boka en biljett

Birger: - Till Asien?

Börje: – Ja, Hong Kong eller Peking nånstans där det finns smutsiga floder

Birger: - Peking är rätt smutsigt

Börje: – Finns det någon flod där?

Birger: - Det vet jag inte. Men jag tror att Gula Floden ligger där någonstans

Börje: – Gula Floden låter klart ohälsosamt. Boka en biljett

Birger: - Till Peking alltså?

Börje: – Gula Floden… vilket underbart sjukdomsalstrande namn på en flod. Man riktigt känner hur bakterierna frodas.

Birger: - Då bokar jag den då?

Börje: – Absolut. Gula Floden… Gula Floden. Fantastiskt, fantastiskt. Helt magiskt. Jag känner hur livskraften riktigt sjuder inom mig …

det var före diagnoserna

       innan prognoserna

före dom fettfria såserna

       det var jag och min bror

           det var far och mor

på den tiden

          var det

nu är det

              nuförtiden

             *

som du

      som jag

           eller som han där

han har sin egen diskurs

    han har sin egen diskus

        den svingar han mot ditt huvud

där kommer den glödande genom luften

             klyver din skalle

som du

    som jag

klyver din skalle

      lika bra det

nu finns det två skallhalvor

          märkligt nog helt tomma

                                          urtagna

två kajor bygger redan bo i dom

förut hade du ditt bo i din skalle

   nu verkar någon annan ha puttat ut

       din meningslösa hjärna

det vet ju alla hur fullständigt ogrammatisk

                     hur fullständigt opragmatisk den var

men ändå

     det lustiga ljudet när vinden ven mellan öronen

kommer jag att sakna en smula

som du

    som jag

        som hon, han eller det

                       **

såna lustiga missförstånd

           när man är ung

               och aningslös

till exempel att det skulle vara

Du

   och

         Jag

när det var doften

    rusningen i blodet

      och diverse andra

     kroppsliga och psykiska

                 fenomen

allt det som jag döpte till Du

   i motsats till allt som inte var DU

      som jag kallade det där

jag ska inte sticka under stol med att det

    var behagligt

       att betrakta din nacke

         i skenet av en gatlykta

            eller njuta av dom andra männens avundsjuka blickar

                 eller koka te

                     eller laga dina strumpbyxor

Javisst

       allt var ju som det var

   men att det var just

       Jag

            och

                 Du

Nej

    så var det inte

       dom som var Vi

         kunde lika gärna ha varit några andra

          lika fullproppade

            med fantasieggande illusioner

                                                    som Vi

                        ***

Tourette

Ibland hör jag mig själv

     säga de mest häpnadsväckande

oförskämdheter

    sammanbitet

           med sataniskt hån

Inte trevligt

        Inte trevligt alls

Grodprinsen och hans förbannade anhang

       har byggt bo i gomseglet

min tandläkare är ledig

       och min vanliga läkare

vägrar befatta sig

     med dessa orala

illbattingar

Alltså måste jag spotta ut

    Hoppe Groda

           Pelle Padda

              och diverse andra

   giftiga amfibier

Jag är ledsen om det

    träffade dig i ögat

Det är bara det att

   min älskarinna vägrar

      öppna sitt sovrum

      och min far sin plånbok

Dessutom får

   jag inte komma in

på mitt kära fyllehak

  försäkringskassan tror inte

på min existens

        och mina vänner

             är trötta på denna otäcka

                      matlucka och dess giftiga os

Ursäkta om jag träffade dig i ögat

       men tyvärr är jag

               alldeles olycklig

  Mitt ilskna ego

       är bångstyrigt

              trots att jag matar det

med gula skumbananer

äpplet faller inte långt ifrån äppelträdet

   säger jag

äpplet faller inte långt ifrån päronträdet

  säger min far

jag tycker det hela är hans fel

det tycker inte min far

  han för sin del tvår sina händer

   med tjära

    och när äpplena kommer på besök

är han ett riktigt päron

jaha tänkte vi

     vem skall vi nu skylla på?

just då knackade apelsinen på

  både min far och jag

      kände oss upplivade

äntligen kunde vi gemensamt

    trakassera någon annan fruktjävel

vi insåg att vi aldrig gillat melonerna

    dom växer på ett trist sätt

        och är onödigt överdimensionerade

plommon tycker vi är löjliga

  men för all del kom in

    kom in

så länge vi kalasar på fruktkompott

   är vi vänner och ense

     synnerligen ense

sedan börjar karusellen igen

   trakasserierna

frågan måste slitas i långbänk

  men för all del

          för all del

       kom in både torkad konfekt

marmelad

    och vad ni i övrig

          har att erbjuda

      era urbota pepparskallar

  med korinter till näsor

och öronen på sned

kom in för all del

farsgubbben är hemma

  och själv har jag precis

återigen börjat att klättra på

  bokhyllorna

det skulle jag ha gett fan i

  nu har jag fått smak på böcker

jag käkar väl ett par kilo om dagen

  ren makulatur visserligen

men för all del

   för all del

bättre än er förbannade torrkost

   era sura ostar

bättre än ert förbannade sjögräs

   som ni tvångsmatar era

         förbannade familjer med

 för all del

    för all del

kom in

   kom in

här är vi alla vänner

  både äpplen päron meloner och plommon

       ja till och med kokosnötterna är välkomna

fäder släpper alltid väder

    vad gör mödrar?

svårt att säga

  dom föder oss

   göder oss

    ammar oss

        och torkar upp efter oss när vi kräks

dom har tydligen denna bisarra ovana

fäder far alltid till väders

   men mödrarna?

dom pressar ut oss

sedan virrar vi runt ett slag tills vi blir trötta

  tills vi blir nötta

         i kanten

    av tanten från Tantolunden

sedan sätter vi oss ner

  och väntar på att antingen

Någon eller Ingen ska komma

  och ta med oss till lekparken

småfifflandets ABC

vi har nu tagit del av edra inlagor
            och granskat argumenten

    vi drar slutsatsen

  att ni i många fall

       skarvat

         och i några fall helt enkelt fuskat

visserligen av behjärtansvärda skäl

      för att få det hela att gå ihop

            som det så vackert heter

vi beslutar att låta nåd gå före rätt

     i detta fall

samtidigt vill vi göra er uppmärksam på

     att vi kommer hålla er under uppsikt

              i fortsättningen

särskilt oroade känner vi oss

         av ert ständiga småljugande

era stora lögner

          är alltför klumpiga för att någon skall

                ta dem på allvar

                  och saknar därför relevans

småljugandet däremot

     ser vi allvarligare på

här riskerar ni att andra

        går ner sig

           i er vattensjuka trädgård

vi är som sagt inte i första hand dömande

            bara en smula oroade

om dränering inte är alternativ

      vill ni då överväga att bära gummistövlar?

Platons hemliga akademi vari man lärde ut förolämpningens ädla konst

– Jag vill lära mig konsten, sa vattenbäraren

Platon nickade.

– Ställ dig där borta med dom andra.

Vattenbäraren, vars namn var Kryptokropolis, linkade lydigt bort till gårdsplanens bakre del. Platon började med att harkla sig. Han var en ytterst ful man och dessutom känd för att kräva vissa tjänster av sina små rekryter.

– Jasså, du vill lära dig konsten. Kan du säga mig, Kryptokropolis, hur du bäst ger din politiska motståndare en verbal pungspark så att han går i däck, tappar andan helt enkelt?

– Vattenbäraren såg sig osäkert omkring. Detta hade han inte väntat sig på sin första dag på den hemliga akademin.

– Eh ... ?

– Kan du prata lite högre Kryptokropolis. Jag är en gammal man och hör ganska dåligt

Ja, men din gamla hängpitt är i alla fall obehagligt ungdomlig i alla fall, tänkte Kryptokropolis. Högt sa han:

– Du är en gammal potatis.

– Förlåt, sa du potatis? Här lär vi oss inte att laga mat utan att förolämpa folk.

Nu gav sig Platon in på en lång harang om smädelsens olika retoriska former. Under denna utläggning började Kryptokropolis känna en viss smärta i bakdelen. Under natten hade Platon nämligen behandlat Kryptokropolis ganska omilt. I själva verket hade Platon antagit Kryptokropolis enbart för hans aptitliga lilla bakdels skull. Hans intellekt hade han mycket lite till övers för. I själva verket betraktade han honom som ett dumhuvud som han kunde sätta på när andan föll på.

Ju mer Kryptokropolis lyssnade till denne självupptagne lille stjärtknullare, desto större önskan kände han att skära av hans förbannade pungkulor och spika upp dom på stadsporten. I sin uppflammande ilska kände han plötsligt hur förolämpningens underbara källsprång strömmade upp i hans strupe.

Platon blev nu medveten om att han inte längre stod i centrum för sina elevers uppmärksamhet. Vattenbäraren tog nu till orda.

– Ditt satans brinnande rövhål. Vet du vad det är som uppblåst, fult och snart kommer få sitt livs överraskning!?

– Nej, kved Platon

– Jag trodde du var filosof? sa vattenbäraren

– Jag vill ha ett glas vatten, pep Platon

– Jag tar härmed namnet Aristoteles och nu täkter jag sätta P för ditt jävla svammel om vänskaplig kärlek och allt det där. Det finns ingen sån kärlek! Kärlek är som en påle köttet! Fattar du!

Aristoteles vände sig nu mot de övriga.

– Har jag inte rätt i att kärlek gör ont?

Lärjungarna kände på sina ömmande bakar och mumlade instämmande

Platon bands nu fast vid ett träd samtidigt som luften började eka av muntra hammarslag. En stor påle skulle spetsas och glödgas. En känsla av att luften var lättare att andas och att något ruttet hade avlägsnats fyllde sinnena.

– Okej, ditt ynkliga lilla ollon till filosof! ropade Kryptopolis Är du beredd på en riktig praktisk förolämpning?

Så slutade Platons dagar och så började Aristoteles första dag som lärare på den hemliga akademin för förolämpningar i Aten.

Poeten

A: – Allt passar ihop med allt

B: – Jasså?

A: – Nej, jag menar att alla ord passar ihop med alla andra ord

B: – Det där låter ju inte helt glasklart

A: – Jo till exempel Peppar, papper och pralin

B: – Ja?

A: – Dom passar ihop. Dom är legobitar

B: – Är dom?

A: – Det blir en dikt

B: – Jaha?

A: – När jag skriver dom orden och du sedan läser dom, så kommer du skapa en förbindelse mellan dom orden eftersom vi så att säga är sådana

B: – Du menar att om jag skriver tre ord som till exempel prutta patte och Petter-Nicklas så är det automatiskt dikt eftersom alla innerst inne är poeter?

A: – Nej, nej. Jag menar, det skapas en illusion av att det finns ett samband

B: – Verkligen?

A: – Är det inte fantastiskt?

B: – Jo, mycket tankeväckande.

A: – Allt passar ihop, vi kan göra vad som helst med orden.

B: – Visst. Apropå det har du skrivit ut rapporten?

A: – Jag skulle hellre vilja tala om orden och hur dom hänger ihop

B: – Hursomhelst, rapporten är viktig. Vi håller ju på att sammanställa en slags manual över olika situationer.

A: – Ordens oerhörda magnetism!

B: – Till exempel om någon vill mörda dig för att du så att säga vänstrat lite; knullat lite grann, så där i förbifarten …

A: – Pussel, allt är ett pussel

B: – … Hur gör man då? Det tror jag många människor är rätt intresserade av.

A: – Måne, dimma, synaps. Vilken underbar kombination av ord.

B: – Eller om din älskare vill ansluta dig till eluttaget för att pigga upp sig. Vem ska man ringa då?

A: – Negligéer; kvinnobakar bakom slöjor av chiffong ...

B: – Eller om kronofogden är efter dig samtidigt som du sitter på krogen och super, hur ska man göra då ... för att undslippa kravet på att göra rätt för sig

A: – Bak bak bak. Tatte tatte tutte. Hör du inte hur det vibrerar? Hur tingen sjunger!

B: – En annan sak som folk i allmänhet är intresserade av är våldsamma människor som envisas med att ta kroppsförstorande droger. Ett stort problem, mycket stort och allmänt

A: – Baken, slöjan, skymten av baken bakom slöjan. Ack du framstjärt!

B: – Kamphundar som in injiceras med GHB är också ett stort gissel för samhället

A: – Frambak, braka och knaka.

B: – Vi behöver producera en manual som kan delas ut i hushållen. Ett massutskick för att informera om sådana olägenheter.

A: – Bakmaskin. Hushållsnära tjänster. Inspicient. Konsument. Rim och reson och fason. Ack du bak. Jag frambär mitt offer till din ära. Rökelser frambär jag och myrra

B: – Vi måste informera om riskerna med det moderna levnadssättet

A: – Ofelia, din bak brakar. Hamlet din fader har tarmvred ... han är vred och vriden

B: – När kan jag förvänta mig rapporten?

A: – Din fader Hamlet har gått upp rök. Nu återstår bara Ofelia och hennes satans brakande. Vem brakade mig? Vem bland änglars skara brakade?

B: – Rapporten, ditt psykfall!

A: – Någon har förlagt en brak. Hon letar efter denna brak.

B: – Har du tagit din medicin idag?

A: – Visst. Braken är förlagd.

B: – När kan vi förvänta oss den?

A: – Snart tror jag. Ofelia, vem har besudlat din bak med sitt knak?

B: – Du får till på fredag på dig ...

A: – Ett brakande och ett knakande ...

B: – Sedan tänker jag ordna så att dina papper ... ändras ...

A: – Ack Hamlet. Din fader haver brakat

B: – Dom kommer slutgiltigt ändras om du inte kommer in med rapporten. Det ska jag bli man för!

A: – Självklart. Jag förstår dig precis. Danmark detta stinkande hål. Hamlet, min son, känner du icke lukten av detta smygbrakande?

B: – Då säger vi fredag då?

A: – Visst

B: – Och du glömmer inte din medicin?

A: – Det är något sjukt ...

B: – Eller hur, det gör du väl inte?

A: – Det är något sjukt ... Nej, nej, nej. Jag kommer ihåg den om bara ... Ofelia, din bakdel har delats, Hamlets fader är vreden

B: – Bra. Då säger vi det. Rapporten på fredag, och du tar din medicin

A: – Hamlet, din faders vålnad har tarmvred. Medicin medicin medesamma ... en stank ... ett brakande ... när var det nu du sa ... var det fredag eller?

Nattens pockande lustar

(Klockan är fyra en lördagsnatt. B har ringt på hos A. B har nyss blivit insläppt och står nu aningen vinglig i A:s tambur)

A: – Jag ska snart sova

B: – Jaha, kan jag sova här?

A: – Kan du väl. Bara du är borta i morgon bitti. Helst innan jag vaknar

B: – Jaha, var ska jag sova?

A: – På golvet eller på nån matta om du kan hitta någon

B: – Det är ganska smutsigt här

A: – Du är också smutsig

B: – Jaha, och?

A: – Ni går ihop ni två. Mattan och du. Samma kvalster, samma andas barn

B: – Det där var inte snällt sagt

A: – Jag har inte sagt att jag är snäll. Jag sa bara att du kan sova här.

B: – Jaha, säger du det. Men vill du att jag ska gå då?

A: – Inte gå direkt. Men du kan väl vara tyst så att du inte väcker barnen

B (oroligt): – Barn? Vilka barn?

A: – Härunder alltså. De bor en barnfamilj härunder.

B: – Inget knullande?

A: – Inget knullande

B: – Inte ens lite?

A: – Inte ens lite

B: – Jaha ja. Då kanske jag ska gå då ...

A: – Men du kan sova här

B: – Hmm

A: – … om du håller dina förbannade fingrar i styr

B: – Mina fingrar?

A: – Just dina fingrar. Håll dom i styr. Jag känner till dina små trix

B: – Gör du.? Vem har du ... pratat med?

A: – Flera ... stycken

B: – Jaha? Vad sa dom då?

A: – Jaa ... att du var klåfingrig

B: – Sa dom? Jag är väl inte ... så klåfingrig

A: – Jo det är du. Och så har du förstört Bellas kök

B: – Har jag? det minns jag inte

A: – Jo, du skulle göra popcorn eller nåt ... brandlarmet gick på ... och så gick en propp. Mitt kök är nytt. Jag vill inte ha det förstört. Och så vill jag inte ha något fingrande.

B: – Men jag tycker själv inte ... att jag fingrar ... så mycket

A: – Det finns andra som tycker att du fingrar ... på saker ... som inte tillhör dig

B: – Ja, det var ju ganska otrevligt att höra så här ... rakt på sak. Jaha, vad ska jag här att göra då ... när jag inte får ... eller ... jag hade velat koka mig en kopp te

A: – Inget kokande och inget fingrande

B: – Inga popcorn?

A: – Inga popcorn

B: – Nähä ... Jaha, ja vad ska man ... ska man dra till kro ... vad är klockan?

A: – Tre ...

B: – Tre?

A: – ... på natten

B: – Jaha, man kanske skulle försöka knull ... sova menar jag

A: – Äh, men gå hem istället. Det här är ju för fan patetiskt. Eller vi knullar väl då för fan om det nu ska vara så jävla viktigt!

B: – Inte viktigt, men ja, skönt. Ja menar så där i största allmänhet

A: – Men kom för fan hit då. Så, blir det bra så här? (dra upp morgonrocken och ställer sig på alla fyra)

B: – Men inte så där. Det där är lite för oromantiskt

A: – Men nu får du väl ge dig. Klockan är tre på natten och jag ska upp och jobba imorgon. Ska du ha dig ett skjut får du fanimej sätta igång

B: – Äh, jag kanske drar på krogen i alla fall

A: – Ja men gör det då! Lycka till! (puttar ut honom)

B: – Ja men vänta, jag har inte bestämt mig än. (ute i trappen:) Hallå Anna-Lena, jag har ångrat mig! Nu vill jag knulla så där som du föreslog! Hallå vänta!

Granne: – Är du brevbäraren eller? Kan du ta och dra innan jag slår in ditt jävla pannben

B(ignorerar grannen. Fortsätter ropa till Anna-Lena genom brevinkastet): – Jag skulle ju få sova över Det här kommer komma igen Anna-Lena! Det här kommer komma igen! Nästa gång är du kåt och så tänker inte jag släppa in dig!

Granne: – Men vad i helvete är det här!? Försvinn dit jävla pucko, går du på syra eller!?

B: – Jag snackar med Anna-Lena. Hon är knullgalen den subban! Knullgalen! Nu drar jag fanimej på krogen. Jävla brudar och aldrig kunna bestämma sig. Helt jävla sjukt. Helt jävla sjukt. Fan, nu ska jag på svartklubb! Fan vad kul det ska bli, Anna-Lena! Det ska bli jävligt kul. Fan vad jag ska knulla på svartklubben Anna-Lena! Det ska bli så jävla skönt. Hör du det!

Grannen (går och hämtar ett basebollträ) – Nu ska du få din jävla byfåne.

A (springer, mot taxistationen): – Var finns det en svartklubb? Snabbt! Kör! (grannen med basebollträet kommer springande efter)

Foten

Patienten: – Jag orkar inte må bra doktorn

Doktorn: – Så kan det vara ibland (tar upp ett äpple ur fickan) Å andra sidan ...

P: – Igår till exempel så ...

D: – ... finns det dom som har det värre (biter i äpplet) ...

P: – ... träffade jag den här tjejen som jag berättat om och som ...

D: – ... till och med mycket värre ...

P: – Hon tittade på mig och så tänkte jag ...

(doktor fortsätter äta på sitt äpple)

P: – ... undrar om allt det här är i mitt huvud eller om ...

(doktorn tar ytterligare en stor tugga) ... Usch, jag är helt förvirrad nu doktorn. Tror ni att ni kan hjälp mig?

D: – (äter ointresserat) ... med vad?

P: – Ja alltså … hela snurren

D: – Jaa du ... räcker det om jag hjälper dig lite grand? Jag menar, hela din snurr, det låter liksom ... ganska ... vad ska jag säga ... komplext.

P: – Doktorn jag är helt förvirrad nu ...

D: – Jasså. Jaha. Hoppas det inte är för äpplets skull. Jag hinner inte äta lunch idag. Många patienter ... så jag får nöja mig med äpplet ... men som sagt jag är ju frisk så jag ska inte klaga ... Ni sa någonting om att ni snuvat eller snurrat någon?

P: – ... och så har min fot börjat växa

D: – Förlåt?

P: – Min fot har börjat växa

D: – Mmm, ... er fot sa ni. Jag förstår inte riktigt vad det har med mig att göra ... jag är nervläkare ... inte ... logoped ... eller va fan det heter ...

P: – Ibland krymper foten men just nu växer den ...

D: – Det låter bevärligt.

P: – Den växer ohyggligt mycket

D: – På så vis?

P: – Igår sprang foten bort och jag fick leta efter den. Den hade låst in sig i garderoben

D: – Åh, fan! (sträcker sig efter en läkarbok)

P: – ... .ja, och sedan kom min bror och skulle ha sin kostym ... som fanns i garderoben ... och ...

D: – (slår i läkarboken) Fot. Fotavlagringar. Fotsvamp? Nej, få se ... Kan ni beskriva foten?

P: – Den ... (får ett raseriutbrott) ... det är en HELT VANLIG FOT FAST OFFANTLIGT STOR. Har du nån slags fistel i huvudet eller vad fan är det frågan om? En fot är väl för fan en fot ... eller?

D (oberörd): – Vanlig ... fast ändå ovanlig. Få se ... vanföre ... ställningar ... vanerunkare ... vanebildning ...

P: – Förra veckan började foten att växa precis när jag skulle gå in på Konsum. Jag skämdes något förskräckligt ...

D: – Jag tror jag har det här: Fotis Megamalis ...

P: –Ja?

D: – Kan innebära problem med påtagning av strumpor

P (nickar)

D: – Patienten får ofta svårt att gå ... .

P (nickar ivrigt): – Ja?

D: – Vad står det här ... eh ... dynamisk medicinering. Hmm, dynamisk? Då ska vi se (tittar i sin medicinhylla). Vad var det ni led av sa ni? Hmm. Snygg burk. C–vitamin, morfin, petidin. Jaa, vad ska vi ta? Den här kanske ... titta, vilken fin burk! Röd, grå och grön ... undrar vad det kan vara för biverkningar ... (ger dom till P) Här, ta dom här

P: – Tack ni är verkligen ... men hur många ska jag ta?

D (förvånat): – Hur många? (suckar) Ja, vad ska vi säga, ta några då och då ... när ni känner för det ... tio kanske

P: – Vaddå tio ... per dag då eller?

D: – (grips av skrattlust) Nej, per timme naturligtvis! Eller ska vi säga per minut (tar fram ett nytt äpple) Förlåt mig, herr Yxrot, jag är lite trött. Kärringen håller på där hemma så jag blir helt ... (skärper till sig) ... som sagt (skrattet kommer över honom) ni kan väl ta ... (skrattar hejdlöst). Förlåt mig Herr Yxa men jag måste faktiskt sitta här och vila ett slag

P: – (förvirrat) ... ni mår väl inte dåligt ... jag menar ni ska ju hjälpa andra ... att må bra.

D: – Nej nej nej, jag mår fint bara jag (grips av okuvlig skrattlust igen) ... kan få en liten elchock (skrattar och ramlar ner på golvet)

P: – Så ni tror att detta med min fot kommer att lösa sig? Jag menar, ni verkar ...

D: – (Stirrar förvirrat upp från golvet) Er fot!? (skrattar hysteriskt nu) ... er fot? Jag orkar inte detta ... var snäll och döda mig inte ... jag orkar inte ...

P: – Ska vi bestämma tid då för nästa gång?

D: – Tiden? Menar ni att ni vill komma tillbaka hit och prata om er fot?

P: – Ja, för att kolla upp medicineringen och så ...

(ingen reaktion från Doktorn som stirrar galet framför sig)

P – Ja då går jag väl då ... (går sakta mot dörren; fortfarande ingen reaktion från doktorn)

Tio minuter senare ringer det på porttelefonen. Doktorn svarar

Patient 2: – Ja, det var Herr Krabba

D: – Herr vad!? (skrattet håller på att bemäktiga sig honom igen)

P2: – Herr Krabba. Jag hade bokat tid ... .

D: – Ärligt talat Herr Krabba. Vad är det för jävla namn ni har? Herr Krabba.?

P2 – ... jag förstår inte det här alls

D: – Inte jag heller, men ni borde byta namn. Kan ni inte heta Herr Ost?

P2: – Hallå?

D: – Eller (skrattar) ... få se ... kanske ... Herr Böckling ... eller Hoppe Hare, det är också ett väldigt fint namn ...

(rasar ihop på golvet i en skrattattack)

P2: – Hallå jag hade tid ... varför öppnar ni inte?