Nattens pockande lustar

(Klockan är fyra en lördagsnatt. B har ringt på hos A. B har nyss blivit insläppt och står nu aningen vinglig i A:s tambur)

A: – Jag ska snart sova

B: – Jaha, kan jag sova här?

A: – Kan du väl. Bara du är borta i morgon bitti. Helst innan jag vaknar

B: – Jaha, var ska jag sova?

A: – På golvet eller på nån matta om du kan hitta någon

B: – Det är ganska smutsigt här

A: – Du är också smutsig

B: – Jaha, och?

A: – Ni går ihop ni två. Mattan och du. Samma kvalster, samma andas barn

B: – Det där var inte snällt sagt

A: – Jag har inte sagt att jag är snäll. Jag sa bara att du kan sova här.

B: – Jaha, säger du det. Men vill du att jag ska gå då?

A: – Inte gå direkt. Men du kan väl vara tyst så att du inte väcker barnen

B (oroligt): – Barn? Vilka barn?

A: – Härunder alltså. De bor en barnfamilj härunder.

B: – Inget knullande?

A: – Inget knullande

B: – Inte ens lite?

A: – Inte ens lite

B: – Jaha ja. Då kanske jag ska gå då ...

A: – Men du kan sova här

B: – Hmm

A: – … om du håller dina förbannade fingrar i styr

B: – Mina fingrar?

A: – Just dina fingrar. Håll dom i styr. Jag känner till dina små trix

B: – Gör du.? Vem har du ... pratat med?

A: – Flera ... stycken

B: – Jaha? Vad sa dom då?

A: – Jaa ... att du var klåfingrig

B: – Sa dom? Jag är väl inte ... så klåfingrig

A: – Jo det är du. Och så har du förstört Bellas kök

B: – Har jag? det minns jag inte

A: – Jo, du skulle göra popcorn eller nåt ... brandlarmet gick på ... och så gick en propp. Mitt kök är nytt. Jag vill inte ha det förstört. Och så vill jag inte ha något fingrande.

B: – Men jag tycker själv inte ... att jag fingrar ... så mycket

A: – Det finns andra som tycker att du fingrar ... på saker ... som inte tillhör dig

B: – Ja, det var ju ganska otrevligt att höra så här ... rakt på sak. Jaha, vad ska jag här att göra då ... när jag inte får ... eller ... jag hade velat koka mig en kopp te

A: – Inget kokande och inget fingrande

B: – Inga popcorn?

A: – Inga popcorn

B: – Nähä ... Jaha, ja vad ska man ... ska man dra till kro ... vad är klockan?

A: – Tre ...

B: – Tre?

A: – ... på natten

B: – Jaha, man kanske skulle försöka knull ... sova menar jag

A: – Äh, men gå hem istället. Det här är ju för fan patetiskt. Eller vi knullar väl då för fan om det nu ska vara så jävla viktigt!

B: – Inte viktigt, men ja, skönt. Ja menar så där i största allmänhet

A: – Men kom för fan hit då. Så, blir det bra så här? (dra upp morgonrocken och ställer sig på alla fyra)

B: – Men inte så där. Det där är lite för oromantiskt

A: – Men nu får du väl ge dig. Klockan är tre på natten och jag ska upp och jobba imorgon. Ska du ha dig ett skjut får du fanimej sätta igång

B: – Äh, jag kanske drar på krogen i alla fall

A: – Ja men gör det då! Lycka till! (puttar ut honom)

B: – Ja men vänta, jag har inte bestämt mig än. (ute i trappen:) Hallå Anna-Lena, jag har ångrat mig! Nu vill jag knulla så där som du föreslog! Hallå vänta!

Granne: – Är du brevbäraren eller? Kan du ta och dra innan jag slår in ditt jävla pannben

B(ignorerar grannen. Fortsätter ropa till Anna-Lena genom brevinkastet): – Jag skulle ju få sova över Det här kommer komma igen Anna-Lena! Det här kommer komma igen! Nästa gång är du kåt och så tänker inte jag släppa in dig!

Granne: – Men vad i helvete är det här!? Försvinn dit jävla pucko, går du på syra eller!?

B: – Jag snackar med Anna-Lena. Hon är knullgalen den subban! Knullgalen! Nu drar jag fanimej på krogen. Jävla brudar och aldrig kunna bestämma sig. Helt jävla sjukt. Helt jävla sjukt. Fan, nu ska jag på svartklubb! Fan vad kul det ska bli, Anna-Lena! Det ska bli jävligt kul. Fan vad jag ska knulla på svartklubben Anna-Lena! Det ska bli så jävla skönt. Hör du det!

Grannen (går och hämtar ett basebollträ) – Nu ska du få din jävla byfåne.

A (springer, mot taxistationen): – Var finns det en svartklubb? Snabbt! Kör! (grannen med basebollträet kommer springande efter)

Foten

Patienten: – Jag orkar inte må bra doktorn

Doktorn: – Så kan det vara ibland (tar upp ett äpple ur fickan) Å andra sidan ...

P: – Igår till exempel så ...

D: – ... finns det dom som har det värre (biter i äpplet) ...

P: – ... träffade jag den här tjejen som jag berättat om och som ...

D: – ... till och med mycket värre ...

P: – Hon tittade på mig och så tänkte jag ...

(doktor fortsätter äta på sitt äpple)

P: – ... undrar om allt det här är i mitt huvud eller om ...

(doktorn tar ytterligare en stor tugga) ... Usch, jag är helt förvirrad nu doktorn. Tror ni att ni kan hjälp mig?

D: – (äter ointresserat) ... med vad?

P: – Ja alltså … hela snurren

D: – Jaa du ... räcker det om jag hjälper dig lite grand? Jag menar, hela din snurr, det låter liksom ... ganska ... vad ska jag säga ... komplext.

P: – Doktorn jag är helt förvirrad nu ...

D: – Jasså. Jaha. Hoppas det inte är för äpplets skull. Jag hinner inte äta lunch idag. Många patienter ... så jag får nöja mig med äpplet ... men som sagt jag är ju frisk så jag ska inte klaga ... Ni sa någonting om att ni snuvat eller snurrat någon?

P: – ... och så har min fot börjat växa

D: – Förlåt?

P: – Min fot har börjat växa

D: – Mmm, ... er fot sa ni. Jag förstår inte riktigt vad det har med mig att göra ... jag är nervläkare ... inte ... logoped ... eller va fan det heter ...

P: – Ibland krymper foten men just nu växer den ...

D: – Det låter bevärligt.

P: – Den växer ohyggligt mycket

D: – På så vis?

P: – Igår sprang foten bort och jag fick leta efter den. Den hade låst in sig i garderoben

D: – Åh, fan! (sträcker sig efter en läkarbok)

P: – ... .ja, och sedan kom min bror och skulle ha sin kostym ... som fanns i garderoben ... och ...

D: – (slår i läkarboken) Fot. Fotavlagringar. Fotsvamp? Nej, få se ... Kan ni beskriva foten?

P: – Den ... (får ett raseriutbrott) ... det är en HELT VANLIG FOT FAST OFFANTLIGT STOR. Har du nån slags fistel i huvudet eller vad fan är det frågan om? En fot är väl för fan en fot ... eller?

D (oberörd): – Vanlig ... fast ändå ovanlig. Få se ... vanföre ... ställningar ... vanerunkare ... vanebildning ...

P: – Förra veckan började foten att växa precis när jag skulle gå in på Konsum. Jag skämdes något förskräckligt ...

D: – Jag tror jag har det här: Fotis Megamalis ...

P: –Ja?

D: – Kan innebära problem med påtagning av strumpor

P (nickar)

D: – Patienten får ofta svårt att gå ... .

P (nickar ivrigt): – Ja?

D: – Vad står det här ... eh ... dynamisk medicinering. Hmm, dynamisk? Då ska vi se (tittar i sin medicinhylla). Vad var det ni led av sa ni? Hmm. Snygg burk. C–vitamin, morfin, petidin. Jaa, vad ska vi ta? Den här kanske ... titta, vilken fin burk! Röd, grå och grön ... undrar vad det kan vara för biverkningar ... (ger dom till P) Här, ta dom här

P: – Tack ni är verkligen ... men hur många ska jag ta?

D (förvånat): – Hur många? (suckar) Ja, vad ska vi säga, ta några då och då ... när ni känner för det ... tio kanske

P: – Vaddå tio ... per dag då eller?

D: – (grips av skrattlust) Nej, per timme naturligtvis! Eller ska vi säga per minut (tar fram ett nytt äpple) Förlåt mig, herr Yxrot, jag är lite trött. Kärringen håller på där hemma så jag blir helt ... (skärper till sig) ... som sagt (skrattet kommer över honom) ni kan väl ta ... (skrattar hejdlöst). Förlåt mig Herr Yxa men jag måste faktiskt sitta här och vila ett slag

P: – (förvirrat) ... ni mår väl inte dåligt ... jag menar ni ska ju hjälpa andra ... att må bra.

D: – Nej nej nej, jag mår fint bara jag (grips av okuvlig skrattlust igen) ... kan få en liten elchock (skrattar och ramlar ner på golvet)

P: – Så ni tror att detta med min fot kommer att lösa sig? Jag menar, ni verkar ...

D: – (Stirrar förvirrat upp från golvet) Er fot!? (skrattar hysteriskt nu) ... er fot? Jag orkar inte detta ... var snäll och döda mig inte ... jag orkar inte ...

P: – Ska vi bestämma tid då för nästa gång?

D: – Tiden? Menar ni att ni vill komma tillbaka hit och prata om er fot?

P: – Ja, för att kolla upp medicineringen och så ...

(ingen reaktion från Doktorn som stirrar galet framför sig)

P – Ja då går jag väl då ... (går sakta mot dörren; fortfarande ingen reaktion från doktorn)

Tio minuter senare ringer det på porttelefonen. Doktorn svarar

Patient 2: – Ja, det var Herr Krabba

D: – Herr vad!? (skrattet håller på att bemäktiga sig honom igen)

P2: – Herr Krabba. Jag hade bokat tid ... .

D: – Ärligt talat Herr Krabba. Vad är det för jävla namn ni har? Herr Krabba.?

P2 – ... jag förstår inte det här alls

D: – Inte jag heller, men ni borde byta namn. Kan ni inte heta Herr Ost?

P2: – Hallå?

D: – Eller (skrattar) ... få se ... kanske ... Herr Böckling ... eller Hoppe Hare, det är också ett väldigt fint namn ...

(rasar ihop på golvet i en skrattattack)

P2: – Hallå jag hade tid ... varför öppnar ni inte?