Ur en tjurs anteckningar

Ok

  Vi är boskap

Jag köper det

   jag accepterar det som ett axiom

Ni är ett gäng gamla skrynkliga kossor

   Mjölkar dåligt gör ni

Ni saknar helt charm

  till och med ert idisslande är orytmiskt

      oinspirerat på något sätt

Och själv är jag verkligen inte mycket att hänga i julgran

Har jag verkligen varit en avelstjur?

     Eller var det en dröm?

Mina ballar måste ha gömt sig

                     Skrumpnat bort kanske?

   Men jag är ju vid liv

         trots att jag är en icke–ko (tjur vore verkligen att ta i!)?

   Hur skall jag tolka det?

Vi är boskap

    jag köper det

Jag har bara en enda fråga:

    Vart fan är mitt gräs?